Låt oss leka med tanken att hundratusen svenskar flyr efter ett snabbt uppblossat inbördeskrig i Sverige. De flyende svenskarna söker sig till det numera fredliga Somalia. Den somaliska regeringen välkomnar svenskar på flykt, väl medveten om att Sverige en gång i tiden tog emot somalier på den tid det ännu var krig i landet. 
Men rapporter kommer från Somalia hem till släktingar i Sverige att livet i Somalia på många sätt är ett helvete. Där är visserligen fred och stabilt, men många upplever att de hamnat i en totalt främmande och strukturlös tillvaro.
Svenska familjer har placerats i ödemarken, har blivit försedda med vad den somaliska staten anser vara ett generöst bidrag till försörjning. I genomsnitt har varje svensk familj försetts med 50 kameler och ett tjugotal getter, en på många sätt fantastisk grundplåt för att överleva och kunna bygga vidare på.
Rapporter berättar om lejon och andra vilddjur som slitit svenskar i stycken. Om sjukdomar, apati och depressioner.
– Vi visste inte ens att det fanns lejon här, säger en Eskil Erlingsson, ursprungligen från Örkelljunga.
Kritik har riktats mot den svenska disaporan från flera somaliska främlingsfientliga organisationer.
Ordförande för BSS, Bevara Somalia Somalisk, säger i ett uttalande:
– Här öppnar vi våra gränser för svenskar, ger dem alla förutsättningar att överleva, men de visar sig vara fullkomligt odugliga att ens klara de mest grundläggande saker som att sköta en kamel, ta till vara på mjölken eller att skydda sina unga mot lejon och ormar.
Konflikter och till och med strider har uppstått mellan svenska grupperingar och majoritetssamhällets mäktigaste klaner. Det har då gällt tillgången på vatten.
– Det är förbluffande att möta dessa nordbor och se dem så okunniga i hur man överlever i en öken, säger ordförande i BSS.
Svenskarna försvarar sig med att de inte fått någon som helst vettig introduktion till det somaliska samhället.
– Allt är annorlunda här, klimatet, familjestrukturerna, yrkeslivet och till och med rättsväsendet,säger Eskil Erlingsson När en ung svensk man dömdes för att ha våldtagit en ung somalisk flicka, straffades han inte personligen, utan hela den svenska gruppen i området som fick lämna ifrån sig 80 kameler till flickans familj, vilket lett till en katastrof för den lokala svenska gruppen. De har lidit svårt under den senaste torkan och knappt kunnat föda sina medlemmar.
Ordförande för Svenska Riksförbundet i Somalia, Sven Andersson, förklarar att det är stor skillnad mellan hur man löser konflikter och straffar brottslingar i Somalia.
– I Sverige var vi vana vid domstolar som dömde den enskilda individen utifrån nedskrivna lagar. Här har man ett system som heter xeer som bygger på muntlig samlad erfarenhet. Oday, äldste, sitter ner under ett akacieträd i dagar och förhandlar fram ett rimligt straff när ett brott begåtts. Svenskarna som inte lärt sig behärska det somaliska språket står sig ofta slätt i de hårda förhandlingarna.
Från Svenska Riksförbundets sida har man länge krävt en bättre introduktion till det somaliska samhället.
– Kurserna i somaliska (SFI) är visserligen bra, men man glömmer lätt språket när man inte dagligen praktiserar det. Svenskarna söker sig oftast till sina egna och pratar mest svenska. Det är inte lätt för en urban svensk att plötsligt befinna sig långt ut i ödemarken med kameler och getter och utan någon kännedom om geografin och vilka faror som öknens liv innebär. Det somaliska samhället har tagit för givet att svenskar vet hur man bygger upp ett nomadhus, eller hur man hittar vattenhålen och fördelar resurser.
Sven Andersson menar att det är en total kulturkrock på alla plan.
– Det somaliska samhället har varit generöst mot krigstraumatiserade svenskar, men kanske inte förstått vilken kulturkrock det innebär för svenskar att plötsligt leva ett så väsenskilt liv i öknen.
Senaste kommentarer