Brinkemobloggen

Det finns hur många somaliska föreningar som helst. Men vad gör de för nytta?
Ett flertal av de olika föreningarnas lokaler används endast för att spela kort och reproducera gamla normer och värderingar från hemlandet. Ofta diskuteras de senaste händelserna i Mogadishu som egentligen är ointressant då man är i Sverige. 
Istället borde de användas till att ge somalier samhällsinformation för att förbättra integrationen in i det svenska samhället.
Det menar Qalinle Dayib, civilekonom och anställd i Kristianstad kommun.

Somalier är den invandrargrupp som brukar kallas den minst integrerade i Sverige.

Jag är rädd för att det stämmer, generellt sett.

Anledningen till att somalier är den minst integrerade gruppen i det svenska samhället har antagligen flera förklaringar. En är att somalierna har relativt kort tid i Sverige. Somalierna kom i början av 1990-talet och har som grupp betraktad inte haft tillräckligt lång tid på sig för att knäcka de språkliga och kulturella koder som krävs för att bli en del av det svenska samhället. En annan förklaring är att det finns stora skillnader mellan Somalia och Sverige vad gäller samhällsstrukturen.

När somalierna kom till Sverige startades många föreningar för att tillvarata gruppens intresse i det nya landet. Det finns ingen statistik över hur många somaliska föreningar som finns i Sverige idag, men olika källor säger att det bara i Stockholm finns fler än 300.

Det låter bra, som om somalier är väldigt aktiva. Men fungerar föreningarna lika bra som de är många? Är föreningarna en länk mellan somalierna och majoritetssamhället? Eller är de ett hinder för integration?

Majoriteten av landets alla somaliska föreningar är tyvärr en drivande mans förening. Eller också är det en klanbaserad förening som inte inkluderar alla somalier. Föreningarna saknar dessutom ofta strukturer och strategier för hur de ska arbeta med interndemokrati. Föreningarna främjar sällan alla medlemmars intresse. Sällan är kvinnor och ungdomar inkluderande. Ledarna för dessa föreningar saknar ofta grundläggande föreningskunskaper.

Att somaliska föreningar inte fungerar som riktiga föreningar kan förklaras av att somalier saknar vana och praktiska erfarenheter från hemlandet om hur man organiserar ideella föreningar.

Föreningarnas bristande strukturer, deras otydliga syften och ledarnas okunskap om föreningsverksamhet har lett till att de knappast fungerar som en länk mellan gruppen och det övriga samhället.

Ett flertal av de olika föreningarnas lokaler används endast för att spela kort och reproducera gamla normer och värderingar från hemlandet. Ofta diskuteras de senaste händelserna i Muqadisho som egentligen är ointressant då man är i Sverige. Till dessa mansdominerade föreningar känner sig inte kvinnor och ungdomar välkomna. Vad ska de göra där? Spela kort och se på Al-jazeera-nyheter från hemlandet tillsammans med männen?

Somalier i Sverige behöver föreningar som är aktiva och som kan ge dem grundläggande information om hur det svenska samhället fungerar, om vad som gäller på arbetsmarknaden och kulturellt. Somalierna behöver föreningar som kan hjälpa till med svenska språket, som ger samhällsinformation och utbildningsmöjligheter. Somalier behöver föreningar som tar upp frågor om barn och uppfostran samt vilka lagar vi har i Sverige. Gruppen somalier i Sverige har stora behov av olika slag. De olika föreningar som finns i landet och som representerar gruppen måste nu ta sitt ansvar. De måste börja utgå från gruppens behov och inte bara några enskilda individers.

 Somalier i Sverige behöver inte klanföreningar utan föreningar där interndemokratin fungerar och där alla är inkluderade oavsett klan- ålder- eller könstillhörighet. Det är inte antalet föreningar som räknas, det är vad de ha för kvalitet som betyder något.

Dessutom skulle somalier i Sverige behöva en stor och stark central paraplyorganisation som kan driva gruppens intresse och behov på riksnivå!

Det finns mycket kvar att göra för att den somaliska gruppen i diaspora ska lyckas förändra sin situation.